KirunaNytt

Annons

Kirunas samebyar – nyckeln till en levande och sammanhängande kommun

Bilden visar ett närgående porträtt av ett vitt renansikte i ett snöigt vinterlandskap. Renens päls är täckt med snö och dess horn är tydligt framträdande, även de täckta med snö. Runt renens huvud och hals syns färgglada utsmyckningar med blå, röda och gula tofsar och band. I bakgrunden till vänster skymtar en person klädd i en blå vinterjacka med röda och orangea detaljer på ärmarna, vilket kan tyda på traditionella samiska kläder. Fler suddiga renar och vinterskog är synliga i bakgrunden. Snöflingor faller i luften, vilket indikerar att det snöar.
Illustrationsbild: TOMMY ALVEN - Mostphotos

Kirunas samebyar formar framtiden för mark, gruvor och stadsomvandling – och påminner om vad som krävs för fungerande renskötsel.

Annons

Kirunas landskap kan se vidsträckt ut på kartan, men för renskötseln är det inte en tom yta där varje nytt projekt får plats utan följder. En passage mellan betesmarker, ett rastbete inför en svår flytt eller en lugn zon nära en väg kan vara avgörande. I kommunen där gruvor, stadsomvandling, turism och infrastruktur formar framtiden är samebyarnas kunskap därför en del av själva samhällsplaneringen – inte en fråga vid sidan av den.

Sameby är mer än ett namn på kartan

Det är lätt att höra ordet sameby och tänka på en fysisk by. Men en sameby är både ett geografiskt område och en ekonomisk och administrativ sammanslutning som organiserar medlemmarnas renskötsel. Renskötselrätten tillkommer det samiska folket och utövas av samer som är medlemmar i en sameby. Verksamheten bygger på att renarna kan röra sig mellan säsongsbeten; fri tillgång till naturbete och fungerande flyttleder är grundläggande.

Kiruna kommun är Sveriges till ytan största kommun, och rennäringen bedrivs över nästan hela kommunens areal. I kommunens aktuella information namnges sju samebyar: Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma, Talma, Gabna, Laevas och Vittangi skogssameby. Översiktsplanen anger också att en mindre del av Girjas sameby ligger inom kommunen. Det är en påminnelse om att administrativa gränser och landskapets faktiska användning inte alltid sammanfaller enkelt.

Fjällsamebyarnas renskötsel omfattar förflyttningar mellan fjäll, skogsland och vinterbeten. Vittangi är skogssameby. Men årscykeln följer inte en stel kalender: snödjup, is, väder, vegetation, rovdjur och mänsklig aktivitet påverkar var renarna kan beta och hur de kan flyttas. En karta är viktig, men den kan inte ensam visa alla förutsättningar som renskötarna möter från år till år.

Kirunas växande stad och de trånga passagerna

För Kirunabor märks frågan särskilt kring centralorten, där bebyggelse och infrastruktur möter renarnas rörelser. Gabna och Laevas berörs av planering kring Kiruna, Jukkasjärvi och områden runt staden. Gruvan, järnvägen, vägar, flygplats och stadsutveckling har under lång tid förändrat markanvändningen. Sametingets historiska material beskriver hur de dåvarande lappbyarna Kaalasvuoma och Rautasvuoma – dagens Laevas respektive Gabna – nyttjade området innan gruvan och staden växte fram, och hur flyttleder senare har behövt förändras.

Det som står på spel är inte alltid antalet hektar i ett enskilt projekt. En mindre exploatering kan få stor betydelse om den skär av en länk mellan betesområden eller pressar renarna mot en väg eller annan barriär. Därför lyfter samebyar ofta den samlade effekten av många intrång: vart och ett kan verka begränsat, men tillsammans kan de göra ett landskap svårare att använda. Samma plats kan samtidigt vara viktig för bostäder, gruvnäring, energi, turism eller friluftsliv.

Renskötseln är också en näring och en del av den lokala ekonomin. Samebyarnas verksamhet hänger samman med företagande, transporter, slakt, förädling, hantverk och kunskapsförmedling. Planeringsunderlag från kommunen anger exempelvis högsta tillåtna vinterrenantal för vissa samebyar; sådana tal är inte en redovisning av hur många renar som finns ett visst år, men visar verksamhetens organiserade omfattning. Samtidigt är renskötsel en bärare av samisk kultur, språk och kunskap om marken. Visten, flyttleder och ortnamn berättar om långvariga samband som inte kan ersättas genom att en verksamhet flyttas på en karta.

Från samråd till beslut – vad händer nu?

Kommunens rennäringsanalys är tänkt att föra in renskötselns behov tidigare i den fysiska planeringen. Den pekar på konkurrerande anspråk från bland annat gruvor, förnybar energi, elförsörjning, skogsbruk, turism samt rymd- och miljöforskning. Samråd är en möjlighet att utbyta kunskap och påverka planeringen, men innebär inte automatiskt att parterna är överens. En viktig lokal fråga är därför hur rennäringskunskap faktiskt påverkar alternativen innan ett projekt hunnit låsa fast sin utformning.

Per Geijer-fyndigheten är en av de stora framtidsfrågorna. Den 25 september 2026 tillstyrkte Länsstyrelsen i Norrbotten att Bergsstaten beviljar bearbetningskoncession för LKAB:s ansökan. Länsstyrelsen framhöll samtidigt att området berör riksintressen för både mineralutvinning och rennäring och att renskötseln skulle påverkas kraftigt. Ett sådant tillstyrkande är inte ett slutligt beslut om gruvdrift: Bergsstaten prövar koncessionen, och en framtida gruva behöver också miljötillstånd. För Kirunabor blir skillnaden mellan ett myndighetssteg och ett färdigt klartecken viktig att hålla reda på.

Andra frågor visar samma spänning. Copperstone Viscaria fick miljötillstånd av mark- och miljödomstolen i maj 2024, medan Nunasvaara-grafitfyndigheten varit föremål för rättsprövning med beslut i juni 2026. Samtidigt fortsätter kommunala detaljplaner och stadsomvandling att väcka frågor om gröna passager och kumulativa effekter. I den lokala debatten står därmed inte bara utveckling mot tradition. Det handlar om hur flera nutida intressen ska rymmas, och vem som får bära följderna när utrymmet blir mindre.

Det som inte syns på översiktskartan

  • En passage kan väga tyngre än arealen. En smal korridor kan vara den praktiskt möjliga vägen mellan två betesområden.
  • Renskötsel använder också modern teknik. GPS-utrustning på renar kan underlätta det dagliga arbetet, sida vid sida med lokal och generationsöverförd kunskap.
  • Kommunens namngivna aktörer är inte hela kartan. Girjas berör enligt översiktsplanen en mindre del av kommunens yta.

Framtiden för Kiruna avgörs inte av en enda plan eller ett enda samråd. Den formas i de konkreta valen om vägar, mark, byggande och passager – och i om renskötselns behov kommer in tidigt nog för att verkliga alternativ ska finnas. För en kommun med stark samisk närvaro och en identitet präglad av stora förändringar är det en gemensam angelägenhet: att utveckla Kiruna utan att steg för steg göra de sammanhängande marker som renskötseln behöver omöjliga att använda.

Annons
Annons

Relevanta källor

Den här artikeln har producerats med stöd av tekniska system och externa datakällor. Vårt mål är alltid att rapportera korrekt, sakligt och relevant. Trots noggranna kontroller kan fel förekomma.

Annons