Namnet Pahtavaara väcker kanske inga stora rubriker i vardagen i Kiruna, men för den som rör sig i Jukkasjärvi‑trakten är platsen ett fint exempel på en mindre industrialiserad gruvmiljö från 1600‑talet. Här möts spåren av handkraft, hästdrift och vattenväg — och samma namn dyker paradoxalt nog upp längre norrut i Finland som en modern guldgruva. För oss i kommunen är Pahtavaara inte bara en fornlämning: det är en påminnelse om hur mångfacetterad gruvnäringen i vårt län faktiskt varit.

Pahtavaara i Jukkasjärvi socken är omnämnt i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister och beskrivet som ett komplett litet bruk: ett vattenfyllt gruvhål, schakt, husgrunder, smedja, hästvinda och slagghögar finns kvar i terrängen. Malmen som brytits har huvudsakligen varit kopparkis i en ankerit‑ och kvartsbergart. Brytningen dateras tillbaka till omkring 1660 och pågick i någon form under ett par decennier, med fortsatt liten aktivitet även senare.